Idag har det riktigt exploderat av artiklar och blogginlägg runt om i vårat land. Till och med f.d borgeliga politiker tar till brösttoner för att förmå vår sittande regering att förstå vilken otrolig fadäs som de ställt till med. Empatilösheten finner inga gränser med alliansens politik och vi ser med förskräckelse hur vi går mot ett ultra konservativt välfärdssystem a lá USA. Vi är lyckligtvis inte där ännu, synen på de sjuka är där, på de fattiga och arbetslösa likaså. Men vi har fortfarande skattefinansierad sjukförsäkring. Frågan jag ställer mig är, när tar man bort den för att byta mot privata alternativ? Härom dagen föreslog ett alliansparti att privatisera arbetsförmedlingen. Det är ett stort steg mot ett Amerikanskt synsätt. Riskerna för att öka klyftorna mellan människor i olika livsskeden, åldrar, utbildning, erfarenheter, religioner, nationaliteter mm är överhängande. Med privata alternativ kommer givetvis vinnst intressen in i bilden. Då kryper riskkapitalisterna fram för att profitera. Vår arbetslöshet skall någon profitera på, någon vill hjälpa oss att få jobb mot betalning, inte bara en lön, utan även till aktie utdelningar. I nästa reformvåg kommer någon att vilja tjäna en hacka på att sälja bra eller mindre bra sjukförsäkringar till oss alla. De som redan har en sjukdomsbild kommer givetvis få det svårt att finna en bra försäkring, medans de som inga krämpor har får många erbjudanden. Klassklyftor skapas bäst när kapitalismen får härja fritt, när de ogenomträngliga ridåerna av girighet får hänga fritt som tunga mörka draperier framför våran frihet och våra utvecklingsmöjligheter. När de privata systemen radas upp kommer givetvis vår skattefinansierade modell till slut också att bytas ut, skattesänkningar skapar valfrihet och alla vi som är kapabla att välja får göra det, vissa av oss kan tjäna på detta, men många av oss har inte förutsättningar för att göra alla dessa val, och framför allt, några av oss kommer att göra fel val, några kommer att förlora, en del förlorar allt. Jag har tagit del av Fredrik Reinfeldts ungdoms drömmar som han skrev om i "det sovande folket" och jag är uppriktigt skrämd, för de ideal jag hade som 20 åring sitter ännu idag starkt förankrade i min hjärnbark, så och hos Fredrik förmodar jag. Om vi låter den nuvarande moderata ledningen fortsätta med sina förändringar kan vi om kanske 4 år vara fast i ett helt nytt och totalt privatiserat system med mycket liten möjlighet att vända om. Redan idag kommer ett regeringsbyte ställa en del ideologiska självklarheter för oss socialister på spel. Vi kommer att inse hur omfattande förändringarna är som redan lastats på oss. Vi kommer att få börja om från grunden igen, precis som våra förfäder en gång fick göra. Men vi har en sak som inte den nuvarande moderata regeringen har, vi har kunnskaper och framtidstro och vi har erfarenheter som moderaterna saknar. Vi vet vad det betyder om en reform hastas fram av ideologi, vi har sett prov på detta när alliansen reformerat våran a-kassa, våran sjukförsäkring, privatskolorna och många andra av de borgeliga förändringar som skett de senaste åren.
Men vi räds inte utmaningar skall de veta. Vi har byggt landet förr och vi kommer givetvis att göra det igen.
Aftonbladet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar