Mörker i Sverige men jag ser ljuset i tunneln

Idag har det riktigt exploderat av artiklar och blogginlägg runt om i vårat land. Till och med f.d borgeliga politiker tar till brösttoner för att förmå vår sittande regering att förstå vilken otrolig fadäs som de ställt till med. Empatilösheten finner inga gränser med alliansens politik och vi ser med förskräckelse hur vi går mot ett ultra konservativt välfärdssystem a lá USA. Vi är lyckligtvis inte där ännu, synen på de sjuka är där, på de fattiga och arbetslösa likaså. Men vi har fortfarande skattefinansierad sjukförsäkring. Frågan jag ställer mig är, när tar man bort den för att byta mot privata alternativ? Härom dagen föreslog ett alliansparti att privatisera arbetsförmedlingen. Det är ett stort steg mot ett Amerikanskt synsätt. Riskerna för att öka klyftorna mellan människor i olika livsskeden, åldrar, utbildning, erfarenheter, religioner, nationaliteter mm är överhängande. Med privata alternativ kommer givetvis vinnst intressen in i bilden. Då kryper riskkapitalisterna fram för att profitera. Vår arbetslöshet skall någon profitera på, någon vill hjälpa oss att få jobb mot betalning, inte bara en lön, utan även till aktie utdelningar. I nästa reformvåg kommer någon att vilja tjäna en hacka på att sälja bra eller mindre bra sjukförsäkringar till oss alla. De som redan har en sjukdomsbild kommer givetvis få det svårt att finna en bra försäkring, medans de som inga krämpor har får många erbjudanden. Klassklyftor skapas bäst när kapitalismen får härja fritt, när de ogenomträngliga ridåerna av girighet får hänga fritt som tunga mörka draperier framför våran frihet och våra utvecklingsmöjligheter. När de privata systemen radas upp kommer givetvis vår skattefinansierade modell till slut också att bytas ut, skattesänkningar skapar valfrihet och alla vi som är kapabla att välja får göra det, vissa av oss kan tjäna på detta, men många av oss har inte förutsättningar för att göra alla dessa val, och framför allt, några av oss kommer att göra fel val, några kommer att förlora, en del förlorar allt. Jag har tagit del av Fredrik Reinfeldts ungdoms drömmar som han skrev om i "det sovande folket" och jag är uppriktigt skrämd, för de ideal jag hade som 20 åring sitter ännu idag starkt förankrade i min hjärnbark, så och hos Fredrik förmodar jag. Om vi låter den nuvarande moderata ledningen fortsätta med sina förändringar kan vi om kanske 4 år vara fast i ett helt nytt och totalt privatiserat system med mycket liten möjlighet att vända om. Redan idag kommer ett regeringsbyte ställa en del ideologiska självklarheter för oss socialister på spel. Vi kommer att inse hur omfattande förändringarna är som redan lastats på oss. Vi kommer att få börja om från grunden igen, precis som våra förfäder en gång fick göra. Men vi har en sak som inte den nuvarande moderata regeringen har, vi har kunnskaper och framtidstro och vi har erfarenheter som moderaterna saknar. Vi vet vad det betyder om en reform hastas fram av ideologi, vi har sett prov på detta när alliansen reformerat våran a-kassa, våran sjukförsäkring, privatskolorna och många andra av de borgeliga förändringar som skett de senaste åren.
Men vi räds inte utmaningar skall de veta. Vi har byggt landet förr och vi kommer givetvis att göra det igen.

Aftonbladet

Monas kväll ikväll

En Moderat bloggare tar upp högerkrokar och vänsterjabbar i sin analys av kvällens debatt. Jag vill kanske vara lite mer spartansk i min bedömning Fredrik verkade faktiskt inte helt frisk.Han var darrig och tvär i sin utstrålning. Han upprepade sig i typiskt Jimmy Åkessons manér med meningslös argumentation och lyckades till slut klämma ur sig att Mona Sahlin är en lögnerska?Moderaten Fredrik fick bekänna färg ikväll, gammelmoderaten inom honom lös igenom. Jag är säker på att Fredrik kommer att skärskåda de rödgrönas alla förslag, på väg till valet. Han kommer säkerligen att få glänsa i senare debatter, men viktigare just nu för alliansen borde kanske vara att de tillkännager någonting nytt i sin egen politik. Alliansens förespråkare har en tendens att kasta sten i glashus. Oppositionen får förödande kritik runt om i moderata bloggar om att de inte presterar någonting! Sanningen är tvärtom, idag har vi alla grepp om vartåt det rödgröna alternativet går, medans vi står undrandes, vad händer om alliansen får ytterligare 4 år vid makten. Vilka av våra gemensamma tillgångar kommer att säljas? för att hålla budgetunderskottet i hyfsat skick, vilka skattereformer för de priviligerade måste genomföras för att möta upp de ekonomiska bidrag moderaterna får och fått i valkampanjer? Hur stort "utanförskap" accepteras av alliansen och hur skall vi idag räkna "utanförskapet"? det råder som bekant delade meningar om detta, inte minst inom alliansen själv. Vad är priset för privatiseringar i absurdum? är 30% prisökningar Ok? Hur kommer våra ungdomar att komma åter i jobb? Vi har idag rekordhög ungdomsarbetslöshet. Vilken arbetslinje är den riktiga arbetslinjen i alliansens Sverige? Högre löner eller bara sänkt skatt? Frågorna är otroligt många och vis av de senaste 4 årens politik är jag inte bara orolig för att få ytterligare alliansreformer, utan rent livrädd för detta. I kvällens debatt så till sist, måste jag få ge Mona Sahlin all beröm. Det var Monas kväll ikväll. Vi får se i september vems kväll det blir, om det blir Fredriks kväll eller det Svenska folkets kväll.

Empatisk förmåga - en valbarhet i valet 2010

Empati är ett ledord i mångas val av sätt att leva. Att kunna glädjas och bli arg, ledsen eller lycklig för en annan människas räkning. Det är grundläggande färdigheter för dem som vi väljer att styra vårat land. Sedan snart fyra år, har vi en regering som inte har dessa färdigheter. Gång efter gång märker vi av dessa tillkortakommanden i aktiv politik. Vi märker det i vardagen, vi ser det i media. Människor som av oro och ilska, just pga av den empatiska förmågan, tex dristar sig till att i plenum skrika ut sin ilska mot dessa empatilösa och cyniska beslut. Borgligheten har i alla tider skapat välgång för sig själva och kapat dem för de med mindre förutsättningar. Inte av ondsinthet, utan av oförstånd. Det finns en speciell typ av personlighet som förhindrar dessa att förstå sådant som man själv inte varit med om. Således kan en sådan människa inte förstå vad det innebär att vara sjuk, om denna individ själv inte varit utsatt för sjukdom som föranlett en tex långvarig sjukskrivning. Denna typ av personlighet har också ofta en avig inställningtill den som är inne i sjukskrivning eller sjukpension. De kan hävda att det är lathet och lättja som ligger bakom även ett väldokumenterat fall. Dessa personer är inte sällan borgerliga väljare. Men man skall inte vara kategorisk, bland dessa personligheter finns även sådana som kan förstå, men som saknar ambition och intresse av att skapa rättvisa i vårat samhälle. Dessa personer är inte på något sätt intresserade av orättvisa eller tragedier, utan de saknar helt enkelt empatisk förmåga. Idag ser vi att många av de väljare som valde alliansen i valet 2006 inte saknar empatisk förmåga. Väljarstödet för alliansen rasar och kommer förmodligen ner på normal nivå inom kort. Moderaterna i synnerhet borde inte ha ett starkare stöd än på sin höjd 12-15 %. I det stundande valet är frågan ganska enkel för de flesta väljarna. Antingen saknar man den empatiska förmågan eller ....så har man den.