Ett svagt mänskligt beteende, ett olyckligt beslut av en testosteronstinn tonåring, att med våld föra sig på en yngre tjej på skolans toalett. Om man bortser från allt förnedrande som handlingen i sig skapat för flickan, men även för pojken (om han är en normalt fungerande person)och bara koncentrerar sig på efterspelet och det som jag anseer vara det som är det svåra i denna historia. Bristen på vuxenskap är tydlig hos de vuxna i samhället Bjästa, en feghet att inte våga, en empatilöshet som slår det mesta, att inte vilja se... för det ställer krav.
Tyvärr så är inte Bjästa unikt på något sätt. Alla de element som spelat in i händelseutvecklingen kan kännas igen i de flesta mindre samhällen. Klasstillhörighet och populärskap hos vissa individer skapar följajohn-mentalitet hos resten och viljan att vara tillags överstiger alla mått av reson. När till och med Domstolsförhandlingar snedvrids i mån om att vinna sympatier har gränsen för anständighet överskridits. Sociala medier utnyttjas å fullo för att skapa en våg av "tyckanden", förmodligen i syfte att måla upp den populära i friskrivande termer. Kvar blir det verkliga offret, hon som inget annat ville än att få vara ifred den där dagen på skolans toalett, hon som fick lov att ta emot....under tvång....
Jag känner en sådan avsky inför vårat veka vuxenskap när sådana här historier kommer idagen. Jag hoppas att flickans smärtor kan mynna ut i en ökad förståelse och att de som i Bjästa faktiskt höjde rösten men tystnade, de som i andra samhällen kommer i den situationen att ställas inför en mob..kan verka förhindrande i framtiden.
I Bjästa är skadan skedd och de som såg på, tigandes, har all anledning att skärskåda sitt ickehandlande. Nästa gång sitter du inte tyst, eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar